Garnrecension – Lidl Sirmione

Betyg: 4 (ganska bra)

Har Lidl garn? Jo faktiskt, lite då och då. Ofta acryl, vilket inte intresserar mig, men ibland riktigt bra garner. Som det här strumpgarnet.

Jag köpte rött och blått, men det har funnits i svart/grönt, brunt och svartmönstrat. Garnet är 75% ull och 25% polyamid, som strumpgarner brukar vara. Nystanen är på 50 gram, och har sålts i fyr-pack. Jag minns inte priset, men det var väldigt billigt per nystan. Det står ingen löplängd, men jag skulle gissa på 210 meter/50 gram, det räcker i alla fall lika bra som strumpgarner brukar.

Garnet är ganska tunt, jag stickar det helst med 1,5 eller 1,75 mm stickor, och får då mellan 10 och 11 maskor per tum (2,5 cm – det känns ganska dumt att mäta per 10 cm på strumpor, de är ju inte så stora.) Det kan kännas lite strävt när man stickar, men efter första tvätten blir det mjukt och bra.

Det står inte Superwash på etiketten, men väl att man kan tvätta i 40 grader, och på denna sorten stämmer det faktiskt. Lidl har haft andra garner med samma märkning som filtar något oerhört.

Däremot bleks färgerna – åtminstone på det blå garnet. Det röda däremot har klarat sig fint. Både de blå och de röda sockorna är omkring ett år gamla, väl använda och tvättade åtskilliga gånger. De luddar inte, noppar inte, och visar inga tecken på slitage än. Med tanke på priset så tycker jag att garnet får mer än godkänt. Till vardagssockor duger det bra.

Allvarligt tillstånd

Mina stickvänner vet sedan länge att jag lider av sockitis. Det finns en viss misstanke om startitis också, som på senare tid komplicerats av kreativititis. Så mycket stickande, så lite färdigt.

Undersökningar visar att tillstånden har en hög grad av comorbiditet (märks det att jag jobbar med medicinsk litteratur?) samt att prognosen är dålig. Ökat stickande leder till ständigt nya idéer. Det är nog bara, som läkare glatt brukar säga, att lära sig leva med det. 

Sjukdomsvinsten består i att nya garninköp kan motiveras med att ett visst (dyrt) garn behövs för att göra idén rättvisa. : )

Ibland går Fantomen på gatorna som en vanlig man.

Och ibland stickar jag sockar som "vanligt folk".

Restgarner är till för att användas. Stashbuster Spirals. 2 mm stickor (ja, faktiskt så stora!) och 64 maskor. Jisses vad fort det går, jämfört med 80–90 maskor som jag normalt stickar sockar på.

Matchande set

Får ju visa upp kragen också. Eleanor från höstens Knitty. Jag har stickat den i ett tunnare garn, samma som Ellinor, så jag har lagt till en extra mönsterbredd. Jag har också ändrat en del maskor till att vara vridna, så att mönstret syns tydligare, återigen precis som på mössan.

Både kragen och mössan drar ihop sig väldigt när man stickar dem och ser väldigt små ut, med efter blockning så blir de bra.

Att fotografera svart

Det är inte lätt!

Men de här får duga. Ny mössa, att matcha Eleanor krage från Knitty. Färgen är egentligen riktigt djupsvart. Garnet är Emu Superwash, hittat på Tradera för länge sedan. 3 mm stickor. För den som har lust, så finns mönstret här.

Fick fiffla en hel del med spetsmönstret för att få till ökningarna.

Från sidan.

Frenetiskt stickande

Tre dagars stickande har gett detta resultat.

Inte så mycket att hänga i julgranen. (Den är förresten fortfarande fylld med julpynt.) Jag har rivit upp och stickat om MINST tio gånger. Eller mer.

Garnet och mönstret är perfekt för varandra. Men jisses vad svårt det var att hitta rätt stickor och rätt maskantal. För stora, för små, för fasta, för lösa.

Men nu funkar det. Tror jag. Bäst att inte prova...

Too much is never enough *

Ett valspråk som alla garnsamlare håller med om. Men för tillfället syftade jag på tingel och tangel. Efter att ha utsatts för otillbörlig påverkan (du vet vem du är, och ni andra med...) har även jag börjat använda stickmarkörer. Inte för spets, jag gillar att leva farligt utan markörer och livlinor. Men för mössor och annat som stickas runt runt utan någon tydlig gräns mellan varven. Men de måste ju matcha mig och inredningen i stil, eller hur?

Ergo fick jag tillverka egna.

Hollywoodfruar och andra nytillkomna wannabees, you've got nothing on me!

Less is more och alla minimalister släng er i väggen! Här är det maximalism och Horrore Vacuii som gäller.

Naturligtvis matchar de mina stickpåsar och resten av möblemanget.

Överdrivet pråligt? Icke! Jag lutar mig mot min stilikon Madame Worth, som i sin skrift Madame Worth's New Manual of Fancy Work från ca. 1880 visar flera goda förslag på hur man kan dekorera sin "work-basket".

En liten korg för garnändar, så att de inte ligger och skräpar på den äkta mattan (som hos mig...)

Stickpåse deluxe.

* Valspråket kommer från den underbara siten Vintage Shades & Antique Lamps

Chokladpudding på fötterna

Jag älskar chokladpudding. 

Ni vet, sånt där pulver som man rör ut i mjölk och ställer i kylen i en kvart. Och äter med vispgrädde. 

Man rör om lite grann så att det blir skiftningar mellan vitt, ljusbrunt och mörkare brunt.

Precis så ser detta garnet ut. Enkelt billigt sockgarn från Lidl. Den omgången som faktiskt ÄR Superwash, och inte tovar så fort man tittar på det. 

Det fick bli sockor där mönstret ser ut som duttar med chokladpudding. 

Känns lite märkligt med chokladpudding på fötterna.

Givetvis med specialhäl.

PS. Chokladpuddingen är numera uppäten. Mmmm.