Somrig axelvärmare – Summer shrug

Jag ligger långt efter med att visa er vad jag har hållt på med, på något vis så är det mer lockande att sticka än att blogga... Nåväl, fastän det inte är mycket till sommar just nu, så tänkte jag visa en trevlig sommarstickning, en spetsstickad axelvärmare. Det finns ju fortfarande vissa chanser att det kan bli sommar igen.

I'm terribly behind in showing you what I've been doing, somehow it is more fun to knit than to blog... Anyhow, even though it is not much of a summer here right now, I thought I'd show you a nice summer knit, a lacy shrug. There is still a possibility that the summer might return.

© Tim Bradley for Practical Publishing

Tellina heter den. När jag tänker på sommar, så tänker jag också på sol, sand ocj hav. Tellina är en grupp av små snäckor vars skal man ofta hittar på sandstränder. Jag tyckte att det var ett vackert namn på en axelvärmare med et spetsmönster som påminner om små snäckskal.

It is called Tellina. Summer, sea and sand all go together in my mind. In the sand you will often find tiny shells. Tellina is a large family of shells, and a pretty name for a shrug made in stripes of a simple shell lace. 

© Tim Bradley for Practical Publishing

Spetsmönstret är lätt att lära sig. Konstruktionen är enkel, och helt sömlös. Börja med att sticka remsan mitt bak, plocka sen upp maskor längs sidorna och sticka ryggen. Vid början av ärmarna går man över till att sticka runt (så slipper man sy ihop dem!). Till sist plockar man upp maskor runt om och stickar en kant i rätstickning.

The lace is easy to memorise. The construction is simple and completely seamless. Knit the middle, pick up along the sides for the back and the two sleeves. When the back is done, the sleeves are worked in the round (no seaming!) Finally add the garter stitch band around the front.

© Tim Bradley for Practical Publishing

Garnet är värt att lägga märke till. det är Twilley's Freedom Sincere, ekologiskt bomullsgarn, mycket trevligt att sticka med.

The yarn is worth noting. It is Twilley's Freedom Sincere, an organic cotton, really lovely to work with.

Passar de? – Do they fit?

Att sticka sockor från tån och upp är inte min favoritmetod, men ibland är det nödvändigt för att mönstret skall bli rätt. Problemen jag har är att jag tycker att den häl som man oftast använder i tå-upp-sockor, med förkortade varv (short rows), gör att sockorna blir väldigt trånga över hälen/fotryggen. Eftersom jag alltid funderar på hur jag kan göra saker annorlunda, tänkte jag berätta hur jag gör.

To knit socks from the toe up is not my favourite method, but sometimes it is necessary because of the stitch pattern. The problems I have, is that the most commonly used heel for toe up socks, the short row heel, makes the socks very narrow in the heel. Not good for high arches. Since i always think about how I can do things differently, I'm going to tell you how I deal with this. 

Jag har gjort en del sockor från tån den senaste tiden, Frond, Campanualae, Kamala från Twist Collective vår/sommar 2012.

I have made some toe-up socks lately, Frond, Campanulae, Kamala from Twist Collective spring/summer 2012.

Men också Gotico och Darya.

But also Gotico and Darya.

Det de har gemensamt är att jag en bit innan hälen börjar öka antalet maskor, så att det blir en liten kil. Det ger fler maskor i hälen, vilket gör den djupare. Efter hälen minskas de extra maskorna bort igen.

What they have in common is that some distance from the heel turn I start increasing, creating a small gusset. This gives more stitches in the heel, which makes it deeper. After the heel turn, the extra stitches are decreased away.

De extra maskorna kan arbetas in i mönstret så att de inte märks så mycket.

The extra stitches can be worked into the design to be less obvious.

Eller så kan de användas som en dekorativ effekt, som i Campanulae.

Or they can be used as a decorative effect, as in Campanulae.

Det fungerar också i slätstickning. 

It works in stockinette too.

Den här tekniken kan användas i sockor som stickas uppifrån också, som i Lingerie.

This technique can also be used in top-down socks too, as in Lingerie.

Här göms kilen i det ribbade partiet baktill.

Here the gusset is hidden in the ribbed back of the sock.

Men hur vet man var man skall börja? Ja, här hjälper bara matte. Mät hur många maskor och varv du har per cm. Jag brukar sticka sockor med 9 m per tum, eller 36 m per 10 cm. Bestäm hur många extra maskor du vill ha på var sida. 7 till 9 extra maskor brukar passa mig, det ger omkring 2 cm, lite mer eller lite mindre, på var sida. Jag brukar öka vart tredje varv, så om jag har 8 extra maskor, så blir det 24 varv. Jämför med hur många varv per cm du har, då vet du hur många cm innan hälen du skall börja.

But how do you know where to start? Well, only math helps here. Measure stitches and rows per cm (or inches). I usually knit socks at 9 sts per inch, or 36 sts per 10 cm. Now decide how many extra stitches you need on each side. 7–9 stitches is usually right for me, it gives me about 0.75 inches, somewhat less or somewhat more, on each side. I usually increase every third round, so for 8 stitches, that gives me 24 rounds. Compare with your number of rounds per cm/inches, then you know how far from the heel you need to start.

Enkelt, eller hur? :) Nu kan du också skräddarsy dina sockor. Eller, om det känns för jobbigt, så kan du ju alltid köpa ett av mina mönster...

Easy as pie, right? :) Now you can too tailor your socks to your feet. Or, if it seems too complicated, you can always buy one of my patterns...

Darya

De rosa sockarna är färdiga, och jag kallar dem Darya, efter Darya-ye Noor. Den är en av de Iranska kronjuvelerna, och en av de största diamanterna i världen. Dess bleka rosa färg är en av de mest sällsynta färgerna på diamanter.

The pink socks are done, and I'm calling them Darya, after Darya-ye Noor. Part of the Iranian Crown Jewels, it is one of the largest diamonds in the world, and its pale pink color is one of the rarest to be found in diamonds.

Hålmönstren på de här sockarna är formade som diamanter, och den stora diamantens form påminner mig också om mittmedaljongen på persiska mattor, så jag tyckte Darya var ett passande namn.

The openwork patterns of these socks are diamond shaped, and the large diamond also reminds me of the center motifs of persian carpets, so I found Darya to be a fitting name.

Så nu har jag använt två av de tre rosa garnerna, dags att ta itu med det tredje kanske?

So now I've used two of the three pink yarns, time to do something with the third maybe?

Transformation

Varför tar det mig alltid så lång tid att blocka mina saker? Dvs att sätta igång med det. När jag har stickat klart så vill jag bara att det skall vara färdigt. Och det skulle det vara om jag bara kom mig för att blocka. Fånigt egentligen när jag vet vilken förvandling det blir.
Why does it alway take me so long to block my projects? That is, getting started. When I've finished knitting, I just want it to be done. Which it would be, if I only got around to blocking it. Silly really, when I know what transformation it brings.

Jag hade ett nystan kvar av det grå silket efter Mistarille, och någonting var jag ju tvungen att göra med det. Ett mellanting mellan sjal och halsduk fick det bli, bara att sticka till garnet tar slut. 6 mm stickor, så fort går det också.
I had one skein left of the grey silk after Mistarille was done, and I had to do something with it. Something in between a stole and a scarf, jut keep knitting until you run out of yarn. 6 mm needles, so it was fast too.

Något nytt och något gammalt – Something new and something old

Lite nya mönster:
Some new patterns:

Mistarille krage, pulsvärmare och mössa är äntligen färdiga. Mistarille är ett annat ord för Mithril, den sägenomspunna metallen i Sagan om ringen av Tolkien. Den beskrivs som fjäderlätt, silverskimrande, och starkare än någon annan metall. Det grå silket (Sjöalyckans silke, igen) i dessa mönster är silvrigt, väldigt lätt, och starkare än någon annan fiber. Spetsmönstret är hur jag föreställer mig att en ringbrynja skapad av alv-smeder skulle se ut.

Mistarille cowl, cuffs and hat are finally done. Mistarille is another word for Mithril, the mythical metal in Tolkien’s The Lord of the Rings. It is described as feathery light, with a silver sheen, and stronger than any other metal. The grey silk (again, Sjöalyckans silke) in these patterns is silvery, very light and stronger than any other fiber. The stitch pattern is what I would imagine a chain-mail made by elven smiths would look like.

Mössan har två längder, en liten som precis täcker öronen, och en längre som hänger ned lite baktill. Den börjar med en provisorisk uppläggning, och stickas nerifrån och upp. Sedan repas den provisoriska uppläggningen upp, och en spetskant stickas på sidledes.
The hat comes in two lengths, a beanie/chemo cap version, and the longer slouchier version shown in the photos. It is begun with a provisional cast-on and worked from the bottom up. Then the provisional cast-on is unravelled, and a lace edge is worked sideways and joined with the hat.

Både kragen och pulsvärmarna stickas uppifrån och ned, och sedan stickas spetskanten på sidledes.

Both the cowl and the cuffs are worked top down, then a lace edge is worked sideways.


Och lite gamla:
And some old:

Nu finns Drip-drop (från Knit Now nov 2011) att köpa som enstaka mönster. Jag kallar dem Drip-drop för att spetsmönstret, som ser avancerat ut men som är ganska lättstickat, påminner mig om regndroppar som rinner ned på en fönsterruta, i små bäckar.
The Drip-drop set (from Knit Now november 2011) is now available as single patterns. I'm calling them Drip-drop because this easy to work, but intricate looking lace pattern reminds me of raindrops running down a windowpane, forming small rivulets.

Kragen stickas uppifrån och ned på rundsticka. Den vidgar sig nedtill så att den ligger fint på axlarna.

The cowl is worked top-down in the round, ending in a flared collar that sits neatly on the shoulders.

På halvvantarna så formas resåren runt knogarna med avkortade varv, så att de är längre på ovansidan av handen, och kortare på insidan. Det gör att man kan knyta handen utan att resåren rullar sig inne i handen.

On the fingerless mitts, the rib around the knuckles is slightly shaped with short rows, longer on the back of the hand and shorter on the palm side, making it possible to close the fist without having the rib roll up.

En mössa, och benvärmare har tillkommit. Den lite säckiga mössan är väldigt elastisk, och passar många huvudstorlekar. Den har en vriden resår som kan stickas liksidigt (1r vriden, 1a vriden) om man vill kunna vika upp kanten, eller enklare, oliksidigt (1r vriden, 1a).
The slouchy hat is very stretchy, and will fit a wide variety of head sizes. The brim is worked in twisted rib which can be done reversible (k1tbl, p1tbl) if you’d like to be able to turn up the brim, or simpler, non-reversible (k1tbl, p1).

Benvärmarna kan stickas i babygarn, eller lite tjockare sockgarn. De är eleganta nog att ha till en kjol, men också tunna nog att få plats under jeansen. De stickas nerifrån och upp. De är formade över vaden så att de håller sig på plats utan att hasa ned.

Worked in a sport-weight yarn, or slightly thicker sockyarn, the legwarmers are pretty enough to wear with a skirt, and thin enough to fit under your jeans. They are worked bottom up, with shaping for the calf to ensure that they will stay up.

The Things We Do For (the) Love (of knitting)

(Någon som minns 10cc? Jag dyrkade dem i ett avlägset och mer troskyldigt förflutet... )
(Anyone who remembers 10cc? I adored them in a distant and more innocent past... )


Men det var inte det det skulle handla om. Jag har gett mig ut i det kalla och blöta vädret för att dra nytta av vinterns sista (hoppas jag) desperata försök att hålla sig kvar.
But that's not what this is about. I have braved the cold and wet weather to profit from winter's last (I hope) desperate attempts to stay.

Vinterstickat gör ju sig bättre mot vinterbakgrund.
Wintery knits do look better against a wintery background.

Det snöade i morse, det är inget Photoshop-filter.

It snowed here this morning, it is not a Photoshop filter.

Först ut är mössan. Jag gillar att garnet är så mjukt, mössan faller ihop fint baktil

First out is the hat. I like that the yarn is so soft, it makes the hat nice and slouchy at the back.

En halskrage hör till.

A cowl to go with it.

Och vantar.

And mitts.

 

Svårt att hålla sig för skratt när man snurrar runt i trädgården och riktar kameran mot sig själv i olika vinklar. Man känner sig ganska fånig.

Hard to keep a straight face, whirling around in the garden while pointing a camera at oneself. Feeling pretty ridiculous.

Så här ser bilderna ut oredigerade. Det är inte helt lätt att ta bilderna själv med en arm utsträckt framför sig. I bakgrunden syns mitt hus, en gammal skånelänga från början av nittonhundratalet.
This is how the images look before editing. It's not so easy to take pictures of yourself with one arm stretched out in front of you. In the background is my house, a traditional farmhouse from the beginning of the 20th century.






PS: Det har smält bort nästan helt nu, fyra timmar senare.
PS: It has all but melted now, four hours later.

Väldigt ... rosa – Very ... pink

Jag är inte en rosa person. Det är jag helt säker på. Ganska säker. Tror jag. Kanske.

I am not a pink person. I'm positive. Pretty sure. I think. Maybe.

Så vad gör då alla dessa rosa garner hos mig? En härva har gått och blivit ett par sockar, teststickning kommer på Ravelry snart. Det är Chili Gredelins Marilyn. Vilka väldefinierade maskor, så släta de är, fast jag inte ens har blockat än.
    Det ljusrosa är hemligt än så länge, glöm att ni har sett det... :) Och det rosa/lila garnet är handfärgat av Carola, dess öde är ännu osäkert. (Hennes Etsy-shop ser tom ut för tillfället, men om ni frågar snällt så dyker det säkert upp något.)

So what are all these pink yarns doing in my stash? One skein has become a pair of socks, testknitting will soon begin on Ravelry. It is Chili Gredelin's Marilyn yarn. Look at that stitch definition, and how even they are, even before blocking.
    The light pink is still a secret, forget that you ever saw it... :) And the pink/purple yarn is hand dyed by Carola, it's destiny is still unknown. (Her Etsy-shop looks empty at the moment, but if you ask nicely I'm sure something will turn up.)


Men jag hävdar fortfarande att jag INTE är rosa. Måste vara en tillfällighet. (Visst tror ni mig?)

But I still maintain that I am NOT pink. Must be a coincidence. (You do believe me, right?)