Mina stickvänner vet sedan länge att jag lider av sockitis. Det finns en viss misstanke om startitis också, som på senare tid komplicerats av kreativititis. Så mycket stickande, så lite färdigt.
Undersökningar visar att tillstånden har en hög grad av comorbiditet (märks det att jag jobbar med medicinsk litteratur?) samt att prognosen är dålig. Ökat stickande leder till ständigt nya idéer. Det är nog bara, som läkare glatt brukar säga, att lära sig leva med det.
Sjukdomsvinsten består i att nya garninköp kan motiveras med att ett visst (dyrt) garn behövs för att göra idén rättvisa. : )
Ibland går Fantomen på gatorna som en vanlig man.
Och ibland stickar jag sockar som "vanligt folk".
Restgarner är till för att användas. Stashbuster Spirals. 2 mm stickor (ja, faktiskt så stora!) och 64 maskor. Jisses vad fort det går, jämfört med 80–90 maskor som jag normalt stickar sockar på.
Jamen, där ser det ju ut som en sådan häl som jag pratade om häromlördagen. Inte en sådan vanlig stickad strumphäl utan mera som en sådan som det är på köpta strumpor. Var det svårt, och tror du att det skulle fungera på strumpor till mjukiskaninen Skutt? (Du var väl med den gången Skutt följde med till stickträffen?)
SvaraRadera