Fler stickor – more needles

Samlingen med stickor har utökats. För ett (ännu hemligt) projekt behövde jag strumpstickor 2,25 mm. Och det är en storlek som inte är helt lätt att hitta i Sverige. Standardstorlekarna är 2 mm och 2,5 mm. I stickaffären, vars namn inte skall nämnas, tyckte de att jag var konstig som tyckte att 0,25 mm spelade någon roll. Stickning töjer sig ju! Ja jisses. I min värld ger en kvarts storlek upp eller ner en hel storlek större eller mindre sockor.

My collection of knitting needles has increased. For a (yet secret) project I needed some US#1/2.25mm DPNs. And that's a size which is a bit tricky to find in Sweden. Standard sizes are 2 mm, and 2.5 mm. In a LYS, whose name shall not be told, they thought that I was weird for thinking that 0.25 mm would make any difference. Knit fabric is stretchy! Oh my. In my world, a quarter size up or down gives me a whole size larger or smaller sock. 

De enda jag hade, var urgamla i massivt rostfritt stål. Rejäla doningar, bra till raggsockor, men alldeles för tunga för ett tunt sockgarn, Regia Silk igen. Snälla Carola lånade mig stickor i rätt storlek. Det är Kollage, som gör fyrkantiga stickor! Lätta är de, av bronsfärgad aluminium. De sägs vara snällare mot värkande händer, och och stickningen skall bli jämnare också.

The ones I had, were ancient and in massive steel. Sturdy, good for heavy boot socks, but way too heavy for a thin sock yarn, again, Regia Silk. Sweet Carola lent me some needles in the right size. They are Kollage, who makes square needles! They are light, made of bronze coloured aluminium. They are said to be kinder on hurting hands, an your knitting is supposed to become more even too.

Här i sockan som jag inte får visa. Ja, när jag väl hade vant mig, så gick de bra att sticka med. Jag kan inte påstå att de är bättre än några andra, men det är inget större fel på dem heller. Förutom just det att de är i aluminium, jag tycker mig se att de redan har börjat böja sig. Och jag stickar inte hårt. Nåväl, jag behövde 2,25, och jag behövde dem NU, så jag köper  dem av Carola.

Here they are in the sock I cannot show you. Well, once I got used to them, they were OK to knit with. I cannot say that they are any better than other needles, but there is nothing wrong with them either. Except the fact that they are aluminum, and I think they already are starting to get bent. And I am not a tight knitter. Oh well, I needed 2.25, and I needed them NOW, so I'll buy them from Carola.

Annat nytt är bambustickor fån Tiger, av alla ställen. En stickkompis tipsade. 10 spänn kan ju inte sägas vara dyrt. Jag har inte prövat dem än, men de verkar mindre sträva än mina Clover.

In other news, bamboo needles from Tiger (kind of like a dollar store). A knitting friend tipped me off. 10 SEK (2$ maybe?) is hardly expensive. I have not tried them yet, but they seem to be smoother than my Clover needles.

Efterrätt – Dessert

Mellan alla hemliga projekt som jag inte kan visa än, håller jag också på med en enkel socka för att vila huvudet.

In between all secret projects which I cannot show just yet, I'm also knitting a simple sock to rest my head.

Tiramisu, ”dra upp mig” eller ”gör mig glad” på svenska, är en vansinnigt god italiensk efterrätt. Den består av pane di Angelo, (änglabröd, lite som sockerkaka), doppad i kaffe, och lagd i lager med en smet av mascarpone, ägg och Maraschino mellan, och toppad med kakaopulver. Lite som färgerna i detta garnet.

Tiramisu, “pick me up” in English, is a famous Italian dessert. The colors of this yarn make me think of Tiramisu. 

Garnet bildar rena camouflagefläckarna när det stickas upp, så jag försökte hitta ett ytmönster som blandade färgerna lite mer. Med jämna mellanrum lyfter man maskor med garnet framför, och några varv senare plockar man upp garnöglorna.  Det ger en tjock och varm stickning, perfekt til vintersockar.

To mix the colors of this yarn I've used a slipped stitch pattern where the strands of yarn are passed in front and gets picked up a few rounds later.  This stitch pattern creates a warm and cushy fabric, perfect for winter.

Hälen är förstås en specialare, med lyfta maskor på varje varv. Tätt och starkt, men drar inte ihop sig. Frågan är bara när jag skall hinna göra klart dem.

The heel is a variation of the standard slip stitch, but on every row. This creates a dense and strong fabric which does not pull in sideways. Question is, when will I have time to finish them?

Jag har sett ljuset!

Och det är dags att göra avbön. Jag borde ju veta det vid det här laget. Så fort jag säger något tvärsäkert så blir jag tvungen att ändra mig.

Jag har insett att stickor av trä har sin plats  i universum. I kombination med alpacka. Som jag också alltid sagt att jag inte gillar något vidare. Men tillsammans fungerar de bra. Så bra att jag kanske klarar den här omgången av hemlig stickning i tid till deadline och utan ett nervsammanbrott. Håll tummarna.

Det är ett hårt liv...

...att syssla med stickdesign.

Arbetsmiljön till exempel.

Att sitta i trädgården. Observera stickning på stolen, och garnnystan på gräset.

Med denna vy bredvid mig. Ros (vet ej vilken) och Ballongblomma.

Visst är det synd om mig? Not.

Tools of the trade

Som ni säkert har märkt så stickar jag sockar. Många sockar. På vanliga hederliga strumpstickor. Typ sådana som min mormor hade, i stål. Fast de är inte så vanliga längre. De allra flesta av mina strumpstickor kommer faktiskt från min mormor, och från diverse loppisar. Och de är tunna, mellan 1,5 och 2 mm. Det var vad man hade för att sticka strumpor förr. Det fanns ju inga nylonblandade garner, så det gällde att sticka fast för att öka hållbarheten så mycket som möjligt.

Jag har märkt att jag är lite konservativ vad det gäller stickor, trästickor som så många är så förtjusta i gillar jag inte alls. Alldeles för sträva för mig. Jag stickar snabbt, och vill att garnet skall glida bra. 1,75 mm är min favoritstorlek för tillfället, och korta, ca 15 cm. 2 mm fungerar med vissa garner, med andra så blir det för tungt, och börjar glida ur maskorna. Så från 2 mm och uppåt, så håller jag mig till de vanliga, föraktade, grå aluminiumstickorna. De är lätta nog att inte halka ur, men ändå tillräckligt glidiga.

Från 4 mm och upp kan jag tänka mig att trästickor har ett berättigande, då blir även aluminiumstickor lätt för tunga. Fast så stora stickor använder jag nästan aldrig.

De allra äldsta stickorna jag har, kommer faktiskt inte från min mormor, utan från en snäll tjej i min stickgrupp. Det är strumpstickor av ben.

18,5 cm långa och mellan 1,75 och 2 mm tjocka. Det kan inte ha varit lätt att få dem jämna, och så tunna.

Man ser tydligt benstrukturen här och var. Jag har inte vågat sticka med dem än.

Men åter till stålstickorna. Eftersom jag stickar så många sockar, ofta flera på en gång, kände jag att jag behövde fylla på förådet.

Första försöket var Addi-nålar, 1,25 mm, eftersom det är en storlek som jag inte hade sedan innan.

De fanns bara 20 cm långa, vilket jag tycker är lite för långt för strumpor. 

De ser fina ut, men när man känner på den så är de lite skrovliga på spetsarna, lite tvärt avkapade.

Så jag fortsatte leta. På Ravelry hade jag hört bra saker om HiyaHiya, plus att de hade 15 cm långa, min favoritlängd. Att hitta en återförsäljare i Europa var dock inte lätt. Jag till och med mailade till Kina för att köpa direkt av dem, men se det gick inte. Till slut hittade jag Sarah på Brownberry Yarns, som var gullig nog att beställa åt mig. Fem set 1,5 mm och fem set 1,75 mm. Lite av en chansning var det,  men jisses så bra de är!

Spetsarna är jämna och fina, och långsamt avsmalnande.

Både på 1,75 mm

och på 1,5 mm.

Man får en liten stickmarkör med i påsen, gulligt!

Fungerar de då? Jajamen, garnet glider bra, och de är spetsiga utan att vara vassa. Mina nya favoriter!

Lingerie

Jag är publicerad! Lingerie socks.

I senaste numret av Knitty.

De började såhär.

Och sedan har det varit en massa hemlig stickning. Ett par till för säkerhets skull.

Jag har gjort ett tidigare inlägg om de speciella omslagsmaskorna längs med benet.

Tendrils

Ännu ett mönster färdigt!

Får jag presentera: Tendrils.

Eller Lövrankor. Jag hittade ett spetsmönster, leafy rib, som jag började experimentera med. Tanken var att ha en tät massa med löv uppe på benet, som långsamt tunnas ut, och några enstaka rankor som letar sig fram längs foten.

Lite Art Noveau över de stiliserade rankorna.

Mönstret fortsätter också ned på hälen.

Finns här, eller på Ravelry för den som är intresserad.

Mina sockar är stickade i Stoff&Stils Woolblend, på stickor 1,75 mm. Färgen är perfekt, garnet är ok att sticka med, men jag undrar en del över hållbarheten.