Darya

De rosa sockarna är färdiga, och jag kallar dem Darya, efter Darya-ye Noor. Den är en av de Iranska kronjuvelerna, och en av de största diamanterna i världen. Dess bleka rosa färg är en av de mest sällsynta färgerna på diamanter.

The pink socks are done, and I'm calling them Darya, after Darya-ye Noor. Part of the Iranian Crown Jewels, it is one of the largest diamonds in the world, and its pale pink color is one of the rarest to be found in diamonds.

Hålmönstren på de här sockarna är formade som diamanter, och den stora diamantens form påminner mig också om mittmedaljongen på persiska mattor, så jag tyckte Darya var ett passande namn.

The openwork patterns of these socks are diamond shaped, and the large diamond also reminds me of the center motifs of persian carpets, so I found Darya to be a fitting name.

Så nu har jag använt två av de tre rosa garnerna, dags att ta itu med det tredje kanske?

So now I've used two of the three pink yarns, time to do something with the third maybe?

Transformation

Varför tar det mig alltid så lång tid att blocka mina saker? Dvs att sätta igång med det. När jag har stickat klart så vill jag bara att det skall vara färdigt. Och det skulle det vara om jag bara kom mig för att blocka. Fånigt egentligen när jag vet vilken förvandling det blir.
Why does it alway take me so long to block my projects? That is, getting started. When I've finished knitting, I just want it to be done. Which it would be, if I only got around to blocking it. Silly really, when I know what transformation it brings.

Jag hade ett nystan kvar av det grå silket efter Mistarille, och någonting var jag ju tvungen att göra med det. Ett mellanting mellan sjal och halsduk fick det bli, bara att sticka till garnet tar slut. 6 mm stickor, så fort går det också.
I had one skein left of the grey silk after Mistarille was done, and I had to do something with it. Something in between a stole and a scarf, jut keep knitting until you run out of yarn. 6 mm needles, so it was fast too.

Något nytt och något gammalt – Something new and something old

Lite nya mönster:
Some new patterns:

Mistarille krage, pulsvärmare och mössa är äntligen färdiga. Mistarille är ett annat ord för Mithril, den sägenomspunna metallen i Sagan om ringen av Tolkien. Den beskrivs som fjäderlätt, silverskimrande, och starkare än någon annan metall. Det grå silket (Sjöalyckans silke, igen) i dessa mönster är silvrigt, väldigt lätt, och starkare än någon annan fiber. Spetsmönstret är hur jag föreställer mig att en ringbrynja skapad av alv-smeder skulle se ut.

Mistarille cowl, cuffs and hat are finally done. Mistarille is another word for Mithril, the mythical metal in Tolkien’s The Lord of the Rings. It is described as feathery light, with a silver sheen, and stronger than any other metal. The grey silk (again, Sjöalyckans silke) in these patterns is silvery, very light and stronger than any other fiber. The stitch pattern is what I would imagine a chain-mail made by elven smiths would look like.

Mössan har två längder, en liten som precis täcker öronen, och en längre som hänger ned lite baktill. Den börjar med en provisorisk uppläggning, och stickas nerifrån och upp. Sedan repas den provisoriska uppläggningen upp, och en spetskant stickas på sidledes.
The hat comes in two lengths, a beanie/chemo cap version, and the longer slouchier version shown in the photos. It is begun with a provisional cast-on and worked from the bottom up. Then the provisional cast-on is unravelled, and a lace edge is worked sideways and joined with the hat.

Både kragen och pulsvärmarna stickas uppifrån och ned, och sedan stickas spetskanten på sidledes.

Both the cowl and the cuffs are worked top down, then a lace edge is worked sideways.


Och lite gamla:
And some old:

Nu finns Drip-drop (från Knit Now nov 2011) att köpa som enstaka mönster. Jag kallar dem Drip-drop för att spetsmönstret, som ser avancerat ut men som är ganska lättstickat, påminner mig om regndroppar som rinner ned på en fönsterruta, i små bäckar.
The Drip-drop set (from Knit Now november 2011) is now available as single patterns. I'm calling them Drip-drop because this easy to work, but intricate looking lace pattern reminds me of raindrops running down a windowpane, forming small rivulets.

Kragen stickas uppifrån och ned på rundsticka. Den vidgar sig nedtill så att den ligger fint på axlarna.

The cowl is worked top-down in the round, ending in a flared collar that sits neatly on the shoulders.

På halvvantarna så formas resåren runt knogarna med avkortade varv, så att de är längre på ovansidan av handen, och kortare på insidan. Det gör att man kan knyta handen utan att resåren rullar sig inne i handen.

On the fingerless mitts, the rib around the knuckles is slightly shaped with short rows, longer on the back of the hand and shorter on the palm side, making it possible to close the fist without having the rib roll up.

En mössa, och benvärmare har tillkommit. Den lite säckiga mössan är väldigt elastisk, och passar många huvudstorlekar. Den har en vriden resår som kan stickas liksidigt (1r vriden, 1a vriden) om man vill kunna vika upp kanten, eller enklare, oliksidigt (1r vriden, 1a).
The slouchy hat is very stretchy, and will fit a wide variety of head sizes. The brim is worked in twisted rib which can be done reversible (k1tbl, p1tbl) if you’d like to be able to turn up the brim, or simpler, non-reversible (k1tbl, p1).

Benvärmarna kan stickas i babygarn, eller lite tjockare sockgarn. De är eleganta nog att ha till en kjol, men också tunna nog att få plats under jeansen. De stickas nerifrån och upp. De är formade över vaden så att de håller sig på plats utan att hasa ned.

Worked in a sport-weight yarn, or slightly thicker sockyarn, the legwarmers are pretty enough to wear with a skirt, and thin enough to fit under your jeans. They are worked bottom up, with shaping for the calf to ensure that they will stay up.

The Things We Do For (the) Love (of knitting)

(Någon som minns 10cc? Jag dyrkade dem i ett avlägset och mer troskyldigt förflutet... )
(Anyone who remembers 10cc? I adored them in a distant and more innocent past... )


Men det var inte det det skulle handla om. Jag har gett mig ut i det kalla och blöta vädret för att dra nytta av vinterns sista (hoppas jag) desperata försök att hålla sig kvar.
But that's not what this is about. I have braved the cold and wet weather to profit from winter's last (I hope) desperate attempts to stay.

Vinterstickat gör ju sig bättre mot vinterbakgrund.
Wintery knits do look better against a wintery background.

Det snöade i morse, det är inget Photoshop-filter.

It snowed here this morning, it is not a Photoshop filter.

Först ut är mössan. Jag gillar att garnet är så mjukt, mössan faller ihop fint baktil

First out is the hat. I like that the yarn is so soft, it makes the hat nice and slouchy at the back.

En halskrage hör till.

A cowl to go with it.

Och vantar.

And mitts.

 

Svårt att hålla sig för skratt när man snurrar runt i trädgården och riktar kameran mot sig själv i olika vinklar. Man känner sig ganska fånig.

Hard to keep a straight face, whirling around in the garden while pointing a camera at oneself. Feeling pretty ridiculous.

Så här ser bilderna ut oredigerade. Det är inte helt lätt att ta bilderna själv med en arm utsträckt framför sig. I bakgrunden syns mitt hus, en gammal skånelänga från början av nittonhundratalet.
This is how the images look before editing. It's not so easy to take pictures of yourself with one arm stretched out in front of you. In the background is my house, a traditional farmhouse from the beginning of the 20th century.






PS: Det har smält bort nästan helt nu, fyra timmar senare.
PS: It has all but melted now, four hours later.

Väldigt ... rosa – Very ... pink

Jag är inte en rosa person. Det är jag helt säker på. Ganska säker. Tror jag. Kanske.

I am not a pink person. I'm positive. Pretty sure. I think. Maybe.

Så vad gör då alla dessa rosa garner hos mig? En härva har gått och blivit ett par sockar, teststickning kommer på Ravelry snart. Det är Chili Gredelins Marilyn. Vilka väldefinierade maskor, så släta de är, fast jag inte ens har blockat än.
    Det ljusrosa är hemligt än så länge, glöm att ni har sett det... :) Och det rosa/lila garnet är handfärgat av Carola, dess öde är ännu osäkert. (Hennes Etsy-shop ser tom ut för tillfället, men om ni frågar snällt så dyker det säkert upp något.)

So what are all these pink yarns doing in my stash? One skein has become a pair of socks, testknitting will soon begin on Ravelry. It is Chili Gredelin's Marilyn yarn. Look at that stitch definition, and how even they are, even before blocking.
    The light pink is still a secret, forget that you ever saw it... :) And the pink/purple yarn is hand dyed by Carola, it's destiny is still unknown. (Her Etsy-shop looks empty at the moment, but if you ask nicely I'm sure something will turn up.)


Men jag hävdar fortfarande att jag INTE är rosa. Måste vara en tillfällighet. (Visst tror ni mig?)

But I still maintain that I am NOT pink. Must be a coincidence. (You do believe me, right?)

Nu i var kvinnas hem – Now in every (swedish) woman's home

He he, med viss överdrift :) Mitt mönster Tulipanaros finns med i veckans nummer av Året Runt, nr 8. Jättekul! De tänker också ha en knitalong, sticka mössan tillsammans med läsarna, på sin Facebooksida. Ett tips för den som känner för lite social stickning på svenska.
Ha ha, with some exaggeration :) My pattern Tulipanaros is in this weeks issue of Året Runt (All Year Around, a swedish women's weekly magazine), no 8. Exciting! They are going to have a knitalong with their readers on their Facebook page. A tip for those who wants a little social knitting in swedish.

I mitt eget stickande har jag äntligen kommit mig för att göra något av den här härliga härvan av Marilyn sockgarn från Chili Gredelin.

In my own knitting, I have finally gotten around to making something from this lovely skein of Marilyn sock yarn from Chili Gredelin.

Det är en underbar färgställning som skiftar mellan rosa, hallon, julröd, vinröd och plommon. Mycket vacker, men svår att fotografera. Men glansen syns tydligt i alla fall. Och det är otroligt mjukt.

It is a wonderful colourway that shifts between pink, raspberry, christmas red, wine red and plum. Very beautiful, but hard to photograph. But you can see the shine clearly. And it is incredibly soft.

Jag tänkte försöka mig på något lite mer återhållsamt än vanligt. Större delen av foten i slätstickning, för att det visar färgerna så bra. En liten medaljong i spetsstickning i övergången mellan foten och benet. Slätstickning igen, och precis innan resåren (jag tror att jag skall ha resår i alla fall) en rad av den minsta detaljen från medaljongen.

I'm trying for something a bit more understated than usual. Most part of the foot in stockinette stitch, because it shows the colours so well. A small medallion in lace where the foot meets the leg. Stockinette again, and a row of the smallest part of the medallion just before the ribbed cuff (at least I think I'm going to do a ribbed cuff).

Ni får ursäkta provlappens oblockade tjusighet, men jag tror man kan få en idé i alla fall. Och innan någon frågar, det gråa i bakgrunden är en köpt kofta med en märklig resårstickning som jag inte har lyckats klura ut. Än.

You will have to forgive the unblocked glory of the swatch, but I think you can get the idea. And before you ask, the grey in the background is a bought sweater with a strange rib that I haven't been able to work out. Yet.

Moresque

Jag har ett par sockar, Moresque, i senaste numret av Knit Now.
I have a pair of socks, Moresque, in the latest issue of Knit Now.

© Practical Publishing 2012

Tyvärr så ser man inte så mycket på fotot. Som tur är så har jag tagit en del egna foton.

Unfortunately you can't see very much from the photo. As luck has it, I've taken some photos of my own.

Jag kallar dem för Moresque för de vindlande linjerna som flätar sig in i varandra påminner mig om morisk arkitektur.

I'm calling them Moresque, because the winding, intertwined lines remind me of moorish architecture.

Garnet är Colinette Jitterbug. Riktigt mjukt och härligt, i en mängd fantastiska färger. Det är dock 100% merino, vilket innebär att man bör sticka något mindre än vanligt, det töjer sig!
The yarn is Colinette Jitterbug. Really soft and wonderful, in a lot of fantastic colours. It is 100% merino though, which means that one should knit a bit smaller than usual, it will stretch!

En närbild på hälen.

A close-up of the heel.

Och en på tån.
And one of the toe.